Han har burit på en dröm om att bygga en sportbil sedan han var fem år. I dag gör han en av världens snabbaste bilar: Koenigsegg.
– Den dag man slutar tro på sin vision är det kört, säger Christian von Koenigsegg.
Det gäller att verkligen tro på sin idé när ingen annan gör det. Speciellt om man ska syssla med att handbygga superbilar i kolfiber med närmare 1 000 hästkrafter och en prislapp som börjar på 650 000 euro.
– Från början fanns det inga förutsättningar alls. Jag hade inga pengar, inga kunder, inte kunskaperna och det fanns ingen marknad för Koenigsegg, men jag trodde ändå att jag kunde bygga bilen. Det gäller att ha ett öppet sinne för att hitta lösningarna. Då har man en chans, säger Christian när han träffar Input på Koenigseggs huvudkontor på gamla F10 utanför Ängelholm.
Historien om superbilen Koenigsegg tar sin början med norska filmen Flåklypa Grand Prix som handlar om cykelreparatören som bygger en sportbil och mot alla odds vinner tävlingen. Det bevisade för den femårige Christian att allt är möjligt.
– ”Det vill jag göra när jag blir stor – jag vill bygga en sportbil.” Jag kommer så väl ihåg tanken för 30 år sedan, säger han.
Men för att kunna förverkliga sin dröm behöver man pengar och pengar tjänar man på affärer. Det visste Christian eftersom både pappa och farfar drivit affärsverksamheter. I 20-årsåldern startade han och en kompis sitt företag. Det handlade, enligt honom själv om ”att köpa och sälja grejer”.
– Första affären gjordes med någon i Estland som behövde plastpåsar. Vi hittade ett tryckeri och köpte en container feltryck billigt som vi sålde vidare. Nästa affär var ett parti frysta kycklingar som vi köpte i USA, skeppade över och sålde. Det var min första upplevelse av entreprenörskap. Det var kul att tjäna pengar men lite innehållslöst att bara köpa och sälja när jag egentligen ville bygga bilar, säger Christian von Koenigsegg.
Pengarna från verksamheten, tillsammans med finansiering från familj, vänner och ett lån på 1,2 miljoner kronor från Nutek, blev grundplåten till vad som skulle
bli Koenigsegg Automotive. Nutek ställde kravet att bilen skulle byggas i ett stödområde. Alternativen var Blekinge eller Norrland. Det blev fordonsklustret Olofström. 1994 var det dags. Christian hade 2 miljoner kronor och en 400 kvadratmeter stor tom industrilokal för att förverkliga sin dröm. Första
modellen hette Koenigsegg CC.
– Pengarna räckte till att på ett och ett halvt år bygga en körklar prototyp med V8 på 350 hästkrafter, specialkonstruerat chassi, kaross med utformad hjulupphängning och inredning. Då tyckte jag att det tog extremt lång tid och var extremt dyrt. Nu vet jag att det var ingen tid alls och inga pengar, säger han.
Första bilen var klar sommaren 1996 och pengarna var helt slut, men inte arbetet. Fyra man jobbade utan lön med att ta fram en ny förfinad prototyp med nya lösningar och nya system.
– Samtidigt sökte vi kapital för att få i gång en produktion och försökte hitta kunder som ville köpa bilen. Vi jobbade på bröd och vatten. Det var tufft. Jag ritade till exempel allting själv. Det kostade inte särskilt mycket men det gick väldigt långsamt, säger Christian von Koenigsegg.
Efter åtta års hårt arbete kom början på vändningen. Under åren 1999–2000 gjorde Koenigsegg en förserieprototyp som visades upp på Parismässan. Bilen skapade stor uppmärksamhet och ledde till att finansiärerna och kunder fick upp ögonen för bilen.
– Det var här vi fick in de första intäkterna i bolaget, efter åtta år av utvecklingsarbete, varav de sista fyra på ren entusiasm och energi utan några resurser. Då såg några externa finansiärer att det fanns en enorm envishet och vilja att aldrig ge upp och vågade satsa på oss, säger Christian von Koenigsegg.
År 2002 började modellen Koenigsegg CC att byggas och kännedomen om varumärket blev allt större i den exklusiva kundkrets som väljer mellan superbilarna Bugatti, Veyron och Pagani Zonda. En marknad som säljer kring 200–500 bilar årligen. Köparna finns över hela världen.
2003 flyttade bolaget in i JAS-hallen invid det gamla flygfältet i Valhall Park i Ängelholm som redan tidigare användes som testbana. I fjol kunde produktionstakten ökas från 6 till 13 bilar per år och prognosen pekar mot runt 20 bilar i år. I dag har bolaget 54 anställda varav 26 personer arbetar
med att bygga bilarna för hand.
Totalt rullar nu 53 superbilar av märket Koenigsegg världen över. Två av dem finns i Sverige och en till är beställd. Orderboken är välfylld och det är 1,5 års väntetid för den som tecknar sig för en ny bil i dag.
I dag har Christian von Koenigsegg inga problem att hitta externt kapital. Hittills har cirka 200 miljoner kronor kommit in från de drygt 100 aktieägarna. Största ägare är norrmannen Bård Eker med 48 procent. Näst störst är Christian von Koenigsegg själv med 18 procent.
– Skulle jag tvingas sälja min andel i bolaget och få pengar att starta om på nytt skulle jag stoppa in dem i något nytt omöjligt projekt där de inte riktig räckte
till. Pengar är inte intressanta. De är bara en energiform för att göra det jag vill – bygga bilar. Oavsett om vi talar om hundratusen eller en miljard så ska de inte räcka till, då får jag mest ut av dem, säger han.
Efter ett par år av dryga utvecklingskostnader för den nya Koenigsegg CXX hoppas Christian att siffrorna i bokslutet för 2008 återigen ska gå från rött till svart.
– Innan Koenigsegg börjar tjäna pengar igen har staten tjänat in 60–70 miljoner kronor på oss. 90 procent av dess pengar har dessutom kommit från export till utlandet. Raljerar vi lite är vi en slags Robin Hoodmaskin som säljer bilar till rika oljeshejker och betalar skatt till stackars Sverige. Det måste vara den ideala svenska verksamheten, säger han.
Hans råd till andra är enkelt:
– Vill man göra det omöjliga får man aldrig ge upp. Den dag man slutar tro på sin vision är det kört, säger Christian von Koenigsegg.
Bilarna
- CC8S, 655 hästkrafter, 0-100 km/h på 3,5 sek, toppfart 390 km/h.
- CCR, 806 hästkrafter, 0-100 på 3,2 sek, toppfart 395 km/h.
- CCX, 806 hästkrafter, 0-100 på 3,0 sek, toppfart 400 km/h.
- CCXR, 1018 hästkrafter, 0-100 på 2,9 sek, toppfart 410 km/h (körs på E 85).
- CCGT, 610 hästkrafter, 0-100 på 3 sek, toppfart 300 km/h.
Christian von Koenigseggs entreprenöridoler:
- ”Burt Rutan, som bygger privata rymdskepp ute i Mojaveöknen, lyckades finansiera bygget och flyga ut i rymden för 6 miljoner dollar. Men det är nog lättare att bygga en rymdraket än en superbil i serieproduktion eftersom raketer inte behöver krocktestas eller har samma avgasreningskrav. Dessutom bry sig folk inte så mycket om design och bullernivåer. Konkurrenterna är också få.”
- ”Richard Branson, superentreprenör som tar sig för något bara för att det är kul och sedan i princip alltid lyckas tjäna pengar på det. Det är så lätt att byråkratisera entreprenörskap – jag blir sömnig bara jag tänker på det. Han är raka motsatsen. Richard Branson har för övrig gått i partnerskap med just Burt Rutan och inom två år kommer de att starta kommersiella flygningar med Virgin Galactic ut i rymden. Om fem år kommer de starta från Esrange i Kiruna.”
Öhrlings PricewaterhouseCoopers hjälper Koenigsegg med:
